Den hemliga trädgården

Var min favoritbok som barn och så visar det sig att vi har en sådan här! I min lilla by finns en man - och nu skriver jag i väldigt generella ordalag då jag inte vet detaljerna -  som lagt ner enormt mycket jobb på att skapa en helt underbar rosenträdgård. Jag vet ej om den ligger på privat eller allmän mark men den är ständigt öppen för allmänheten. Som jag har förstått det han har bara börjat plantera, odla och vårda på ett oregerligt, övervuxet oerhört charmigt sätt. Man är välkommen att bara komma hit och njuta om man bara hittar den.. Här är nedgången till trädgården.

 Bilderna tog jag i november. Ser verkligen framemot att få se den i juni med alla rosbuskarna i blom! Måste vara enormt vackert!

 Höstsilverax Brunette skymtar bakom de röda bladen.

 Skälderviken skymtar bakom.

Sittplats med utsikt över havet.

Underbara söndag!

3 dagars vinter har vi nu haft i Skåne och även om jag inte är en stor älskare av vinter och kyla, tycker jag det är mycket lättare när snön lyser upp lite. Idag har vi haft en helt underbar söndag. Vi inledde morgonen med lång god frukost där alla tidningsdelarna hann läsas - långsamt. Därefter byltade vi på oss, både barn och hundar och tog en promenad längs stranden och i naturreservatet i Stora Hult som sträcker sig längs kusten. Vi hade bestämt träff med två andra familjer och deras hundar. Jag älskar att se glada hundar och ungar med rosiga kinder tumla runt i en stor skock. Sådant gör mig glad!
Sen hem för lunch och så ut igen till pulkabacken. Bor man i Skåne gäller det att passa på så länge snön finns kvar. Bästa betyget för dagen gav sonen när han utbrister att det var den bästa dagen i hans liv. Mår så bra efter en sådan dag!

Den långa sköna julhelgen

medförde för oss att vi fick tid att fixa och dona hemma, bland annat började vi sätta upp tavlor. Ovanför skänken i vardagsrummet kom mina favoriter upp, fyra tryck från en Giacometti-utställning på Malmö konsthall för sisådär 20 år sedan. Tiden flyger!

 Det känns genast ännu mer som hemma. De har följt med i alla de 9! hem jag haft sedan jag köpte dem. Och de har alltid varit de första tavlor som kommit upp. Tänker att detta var sista gången. Vi har hittat hem nu.

 Bokhyllan har fyllts med pocketböcker. Ovanför hyllan börjar en samling av barnbilder, barnteckningar och foton breda ut sig. TV:n har inte kommit på plats än då det visade sig att foten den står på är för bred och vi saknar upphängningsanordningen. Eller saknar och saknar, vi tog inte den när vi köpte TV:n för då bodde vi i vårt 1800-tals hus vars väggar var av obränd sandtegel - dvs de vittrade sönder bara man tittade på dem. Inget man hänger en TV på direkt...

Och hundarna har älskat varje stund av ledigheten. Långa promenader, hela familjen samlad hemma och mys under duntäcket. Men framför allt att slippa hänga med till jobbet - vilket de båda avskyr.

Lite sommarnostalgi och vackra djur

Vi var hemma hos min syster Anna och hennes Johan i helgen. Då fick jag äntligen se de bilder vi tog vid mönstringen i somras. Jag vill gärna visa dem för den sköna sommarkänslan och för alla fina får! Här är en bild från vallningen in till fållan inför mönstringen.

Anna och Johan tog över våra föräldrars fårgård för några år sedan. Våra föräldrar har under många, många år byggt upp en av Sveriges största fårgårdar med Gotländska utegångsfår. Dessa vackra får med sina svarta huvud och underbar lockig, gråglansig päls som ger så fina fårskinn. Anna och Johan har fortsatt våra föräldrars verk och vidareutvecklat ytterligare. Vid denna mönstring hade de ca 750 lamm och 450 tackor! Fåren och lammen lever ett mycket bra liv fritt på gigantiska ytor som ses på bilderna.

Varje sensommar samlas fåren in för att mönstras. Mönstring innebär att varje lamm genomgår en besiktning av en godkänd mönstrare. Vid besiktningen granskas och poängbedöms locken, färgen, glansen, tätheten, etc. Annas och Johans skinn är av högsta kvalitet och säljs framför allt hos Norrgavel, Miljögården och Night and Day, men även hemma i den lilla gårdsbutiken - nu känner jag att detta låter som ohämmad reklam... Men jag är så stolt över min lilla syster så det får det gott låta som! Titta in på deras hemsida om ni är intresserade! www.skrappebogard.se Skräppebo gård.

Fåren går på så stora områden att det faktiskt inte fungerar så bra med vallhundar. Genom åren har vi utarbetat en metod med vår bror och Johan som kör längs ytterområdena med motorcyklar. Funkar fantastiskt bra! Även om jag tyckte det var mycket roligare på den gamla goda tiden när jag lekte "sheepgirl" med min häst...

Pappa går i täten. Tackorna är fortfarande så präglade på honom att de tryggt följer sin herde. Fantastiskt att se dessa egentligen ganska nervösa djur följa så fint!

Lugnt och stilla driver vi in djuren från den första inhägnaden.

Dags för nästa inhägnad.

Mina barn älskar detta! Att få vara med och hjälpa till med djuren - att ha en viktig uppgift.
Som bondedotter tycker jag också att det är oerhört viktigt att barn får se var maten de äter kommer ifrån. Allt för ofta i mitt yrke som veterinär märker jag att barn och ungdomar är så oerhört långt ifrån en sund naturlig syn på livet och djur att det faktiskt kan vara riktigt skrämmande.

Mer får!

Genomgång med barnen. "Inte skrämmas. Stå bara stilla och sträck ut armarna så de inte springer förbi er"

De börjar samlas. Små flockar kommer från alla hörn när motorcyklarna kör fram. Det är alltid jättenervöst precis innan de ska in i fållan. Man får absolut inte skrämma fåren samtidigt som det inte får gå för sakta för då hinner de vända. En skock som  inte vill, går inte att styra. Kräver enorm fingertoppskänsla!

Yes! Alla går lugnt och fint in!

Anna väntar på rapport från motorcyklisterna. Kom alla med!!?

Ett lite lamm kom på efterkälken. Lyckligt infångat!

Alla pustar ut. Nöjda!

Får är vackra tycker jag!

Annas favorit. Kelgrisen 112:an.

Välförtjänt frukost. Nu väntar det egentliga arbetet.

Alla hjälper till!

Anna och Johan planerar dagen.

Här vägs lammen och mönstras

Anna skriver ned alla siffror på varenda lamm.

Efter mönstringen ska en del av lammen hem till gården. Här lastas de.

Gott Nytt År!

 Det blev ett långt och inte alls planerat uppehåll här på bloggen. År 2013 har varit ett oerhört tungt och jobbigt år. I början av året förlorade jag min mamma i förtid. Kort därefter blev jag varslad. Sorgen och oron över framtiden har präglat våren och sommaren. Till stor del tack vare husbygget och bloggen kunde jag fokusera på annat ibland. Men när hösten kom och vi börjat komma i ordning kom allt i kapp. Därav tystnaden här.

Nu ser jag framemot ett nytt år. Ett år där vardagen går vidare. Ett år med spännande händelser yrkesmässigt. Ett år med glädje!

Mitt 5 år gamla citronträd blev av med alla löv i stormen Simone. Jag trodde inte det skulle överleva, men i badrummet frodas det som aldrig förr. Det får därför stå som en lite banal kanske, men ändå, symbol för nya krafter.

Under hösten och vintern har jag tagit en del bilder även om jag inte bloggat. Tänkte efterdatera och göra lite inlägg.

Vi har byggt....

 Varken maken eller jag kan göra några som helst anspråk på att vara praktiska vad det gäller hantverksyrken. Till nöds kan vi måla. Men nu var det så att det fanns ingen hylla som passade just som vi ville. Så vi kom enhälligt fram till att hur svårt kan det vara egentligen? Det var svårt. Maken snickrade (och svor). Jag slipade, spacklade och målade. Med min evinnerliga linoljefärg. Som tar så långt tid att torka. Så jag svor lite också. Det gjorde nästan barnen med som inte fick leka i sitt lekrum medan den torkade. Och det händer att vänner som ser den drar lite på mungiporna över någon lite oortodox lösning.  Kanske även åt lite sneda hyllplan.

MEN vi är jättenöjda och stolta. Och det luktar underbart gott med linoljefärg på trä nu när det börjar torka.

 Efter nyårshelgen ska detta sista berg av kartonger vara ett minne blott. Hyllan ska fyllas med böcker och TV. Där TV:n står nu ska skrivbordet med hyllor ovanför få sin plats. Soffan byts ut mot en hörnsoffa där kartongerna nu står för barnen att leka i, mysa, gosa med hundarna och se på film.

Hyllan ska upp ca 8 cm. På fötter eller monterad på väggen är inte bestämt än.

Första julen i vårt hus!

 Här kommer några bilder runt vardagsrum och kök från en vinterblek lugn mellandagsmorgon. Barnen pysslar med sitt, jag går och fixar lite och bara trivs. Stortrivs.

 På tork bakom julgranen ligger de sista brädorna till kökshyllorna.

 Första hyllorna är uppe. Så snart de andra torkat ska resten av väggen vid fönstret få lite mer ombonad känsla.

 Klart! Alla hyllor är uppe och jag tycker det blev riktigt bra. Har skygglappar för köksluckorna. Det funkar bra för mig. Se det jag gillar och stänga bort det jag är mindre nöjd med.

Sakta går också framåt...

...var det någon som sa för att lugna ner en vän i ett ögonblick av frustration och otålighet. Nåväl, det kanske är sant, men det passade inte henne och inte heller mig som person. Fast just nu när det är så mycket jag vill hinna med med huset och trädgården utan att det ska få ta för mycket tid från familjen, kanske de visdomsorden tål att upprepas... 

Vi har iallafall äntligen tagit tag i att få upp de öppna hyllplanen i köket. Maken har samlat mod i några månader nu för att våga borra i kaklet och jag har lyckats bestämma nyans. Borrningen gick utmärkt och här står konsolerna på tork efter första strykningen. Jag valde Gysinges gråumbra som är en svagt grå/sand ton med liten dragning åt grönt. Går jättefint ihop med kalkstensskivan tycker jag. Det är egentligen inte så fint till de moderna köksluckorna dock. De där köksluckorna är ju något jag kämpar hårt med att förtränga. De är en av de få moderna inredningsdetaljerna i huset och då de dessutom inte är i naturmaterial, så har jag per princip problem med dem... Min man säger att jag inte är helt lätt att leva med - förstår inte riktigt varför?!!!